Receptiv teflon

Idag finns jag inte på riktigt.
Tidningsrubriken och bilder löper förbi och går in i mig, men utan att locka fram några stormar inuti.
Måstena och bordena pockar på, men lyckas inte ta sig in idag.
Jag vill bara vara i vila, helt stilla. Glida igenom allt runtom och känna att och se hur livet fortgår ändå.
Jag ser och tar in, men känner mest ro.
Det är en viss njutning i att bara vara en iaktagare. Att släppa sig själv och se på det runtom.
Att ibland inte lägga vikt på sin egen existens, utan istället rikta blicken mot andras.
Att se vad som händer.