Fjärde advent.

En välsignad ledig dag!
Lite läsande och skrivande.
Lammfärsbiffar med rostade rotgrönsaker.
En julkonsert och snö på taken.
En julkänsla som stilla smyger sig på.
Så, trots den onda halsen,
inte illa all.

Kom Hjärtans fröjd och en till slut utsprungen Ros.

Jag läser Per Nilsons ungdomsbok Hjärtans Fröjd igen och känner mig varje gång snudd på berövad något för att ingen stoppade den i handen på mig när jag var tonåring. Så, alla med en pojke eller flicka sådär mellan 15 och 20 år i närheten: ge bort, låna ut, pusha för Nilssons vackra, smarta och ömma bok om hur kärlek kan kännas när man är ung och hur ont ont ont den kan göra. Och när pojken eller flickan är klar med den kan ni fortsätta med att peta in Peter Pohls Janne Min Vän eller Den där Annette under dennes kudde eller i skolväska.

Har också hunnit avsluta Rosen på Tistelön och går så här flera dagar senare fortfarande runt med en stormande känslovärld anno förrförra seklet inuti mig. Oj vad Flygare-Carlén kan beskriva en vindpinad bohuslänsk kobbe och som hon målar upp draman och karaktärer som inte lämnar en ifred! Och spännande slut är hon en sjuhelsikes fena på detta begåvade och självförsörjande litterära fruntimmer.

Fast egentligen borde jag bestämt visa hela det ljuva känslosuset på porten. Inuti mig borde egentligen bara finnas plats för grupparbetstankar och julklappslistor.

Lucia

tillsammans med Annika Korpis "Hevonen Häst" och skidor på tv
belyst av tre tända ljus i staken och
Liserbergsgranen långt därborta utanför fönstet.

En gammal vän!

En blogg jag trillade in på idag påminde mig om någonting jag sedan länge hade glömt existerade, trots att jag en gång älskade den högt. Mamma, minns du den här?

Vem äger vad?

Ta en stund och lyssna på Lawrence Lessig från när han besökte Sverige.

Ungefär 25 min in i föredraget pratar han om den nya formen av kreativa "samtal" mellan människor via innehållsremixer. Dessa sprids via ny teknologi och har skapat den pågående revolution som innebär att medie- och kulturproduktion demokratiseras. Enligt Lessig hindras detta gräsrotsamhälle av de existerande copyrightlagarna, vars ursprungliga syfte endast var att bevara och skydda upphov inom vad Lessig kallar för "Read-Only"-kulturen. Lagen kan däremot inte på ett rimligt sätt möta de nya situationer som uppstår inom "Read & Write"-kulturen, dvs där konsumenten av innehållet även blir en skapare av nytt material.

Lessigs kärnbudskap är att den nuvarande lagstiftningen i effekt bara söker efter att begränsa människors kreativitet, men utan att lyckas på något meningsfullt sätt, eftersom själva dess idéinnehåll är alltför daterat. Att copyright-lagarna inte är i fas med den teknologiska utvecklingen gör, som Lessig visar, bara den kreativitet som idag är ett vidspritt och högst reellt faktum inom den unga generationen till något kriminellt. Detta är naturligtvis inte bara orimlig utan dessutom ohållbart i längden.

Ca. 45 min in diskuterar han vilka rimliga ramar som borde gälla för vad copyright-lagarna ska täcka in. Sunt förnuft är ledordet och resultatet kan generera en högst önskvärd ökad berikning både inom den ekonomiska, sociala och kulturella samhällssfären.

Och vi slipper att göra en hel generation till copyright-terrorister.

Föredraget är en timme, men frågestunden och intervjun är kortare.

Inför tenta.

Gråmulenhet.
Kall nästipp och stora mängder inbunden kunskap i soffan.
Och under filten pockar tv:n
i ögonvrån mer på min uppmärksamhet
än boken i knäet
som predikar på knastrande kanslispråk
om hur man bör planera ett mediebestånd.

Hur mycket i världen ska vara gammalt och hur mycket ska vara nytt?

Jag går ut i köket och värmer lite choklad som snart sveper in själen i varmaste sammet och tinar upp ett gråmulet sinne.

Kära tomten.

Så snäll så snäll har jag varit.
Och så glad så glad skulle jag bli för att hitta det här under granen.

Annars går det fint med en liten Virginia Woolf-mugg också.

Slutet på en vecka.

Stilla jobbkväll med trevligt prat med trevlig studentvaktskollega om biblioteksutbildningar,; vad som är bra och vad som inte är fullt så himla bra.

Har idag haft seminarium om klassifikationssystem (som alltid är historiskt färgade och ofullkomliga system på men som gör att böcker om medicin hamnar på samma hylla) och webbkataloger (som oftast är hemskt tråkiga, ointelligenta och hopplösa på att visa vad biblioteket har, men som kan vara grymt snygga och intelligenta). Intressanta saker!

Ute regnar det och jag vill helst vara hemma i sällskap av:

BOBCATSSS 2010

De trevliga människorna som ordnar den internationella bibliotekskonferensen BOBCATSSS har sagt "tack och ja tack" till mitt paper på omfånget av och olika ideologiska innehåll i arbeten mot digitala klyftor på svenska folkbibliotek!.

Så i januari åker jag till Parma för att prata och visa powerpoint i 20 min och får i utbyte hänga runt i tre hela dagar och träffa en massa människor som tycker till just kring biblioteken som brobyggare över digitala klyftor. Gör vi allt vi kan? Gör vi det alls på rätt sätt?

En så bra dag det blev!

Mot imorgon.

Jag stressar.
I många led och längs med flera tidslinjer. Nu, här, sen, avsevärt längre bort. Och tyvärr över saker som egentligen är fyllda med lust. Men den lusten pyser någonstans ur när sakerna ska passas in i en verklighet som kräver val, strategier, linjer.

En kandidatuppsats kräver alltid ett ämne. Ett yrkesliv måste alltid inledas med ett första jobb. Dessa två fenomen går just nu ihop i mitt huvud. När varma impulser slår emot kalla verklighetsfaktorer uppstår förvirring. Ett förhatligt ord: spjutspets. Ett än värre: profilering.

Men tills beslut måste tas skriver jag små intressanta tentor om digitala bibliotek och håller mig inne för att inte bli blöt.

Dit näsan pekar.

Bloggerskan svassar förresten just nu till Nina Simone

och packar för liten semester
dit Kullamannen bor.




Och har precis läst ut "Drottningens juvelsmycke" och tycker att Carl Jonas Love Almquist borde vara det ständigt nya svart. "Det går an" är näst på tur. Jag ska vältra mig i skandalös giftemålskritik och realistiska berättartekniker.

Ute.

Överlevande har jag sommarlov.
När den skötsamma arbetar-skammen
över brist på arbete lagt sig
finns bara salighet
över ledighet.
Jag ska läsa läsa läsa.
Söka tid finna tid ta tid.
Slipa golv
eller bara vara.

På väg upp.

Att färden innan botten ska vara så lång.
Att man ska ha så svårt att titta upp
och se ned på det lilla
och känna igen bekanthet.

Nu ska det i alla fall bli nån sorts uppsats.
Bakbunden, förvrängd och insnärjd
av ramar och tvångströjor
till oigenkännlighet.

Vill så gärna göra bra.
Tyvärr ofta med resultatet tvivel och tvehågsenhet.
Vill nå åt alla håll
och samtidigt vara stilla
och inte nå alls
någonstans.

Semmeldeadline

Efter slit och släp väntar belöning
för duktigt nedpräntande av funderingar och lösa citat i någon sorts hjälpligt acceptabel kombination.

Och i huvudet.

Själ ute själ inne.

På bordet tulpaner,
på kökshyllan finfin grön sockerskål och gräddsnipa
och i källaren ett nytt ljuvligt, hjuligt, 50-tals, 50-kronors bord.
Och solen utanför fönstret gör under i vinterblek själ.

Käraste finaste A kommer hit ikväll (bättre Alla Hjärtans Dags-dejt kan man helt enkelt inte få) och ska pysslas om med näring för en själ som blivit lite kanststött. Svamp- och fänkålsrisotto och kladdkaka kan vara rätta boten för sådana åkommor tror jag.

Short (men kanske inte så himla sweet?)

ff

När inget särskilt sker.

Klockan är mycket och jag borde sova. Eller skriva strålande saker om kvalitativa saker för att någon annan vill det. Men jag tittar lite på mina tår bortom skärmen och lyssnar på Tom Waits och känner viss förnöjdsamhet över att så är fallet.

Har idag varit bland bokhylllor, lånekort och referensdiskar igen. Och trivs som fisken i vattnet. Lycka att vilja bli det man ska bli!

Sedan, innan Spotify tystnar
en lyssning till på Nina och visorna.

Stora planer och deras potentiella svagheter.

Mången tusen tecken att skriva
mången tanke att skickra ihop.

De nästa veckorna återfinnes bloggerskan på varierande bibliotek i stan med näsan över en bok eller framför en skärm, full av beslutsamhet och målinriktning.

Bara jag kommer hemifrån nån jäkla gång.
g

Hade man läst till bibliotekarie i Oxford hade man fått plugga i sådana här krypin.

M.Craft - Dragonfly

Andra januari.

Jag har varit på ön ett par dar.
Nyåret smög sig på en liten grupp som snart inte var främlingar.
Och jag har spräckt jeansen på klippor
för att få se himmelshögt och vitt.
Fått så mycket.
Och tagit emot
utan att försöka ge mer än jag kan.
Underskönt.

Timo i änglavingar sjunger om att ha älskat.
Därute lyfter kråkorna över de frostiga höga taken och de små husen.
Och solskenet är så förbannat vackert krispigt flödande.
Jag gråter en skvätt
för det där som spritter och ilar i mig
måste hitta en väg
om jag inte ska sprängas och partiklarna rusa
rakt ut i den blåa himlen utanför rutan.