Bra soundtrack till kvällens trista plugg.

När något går på semester innan resten.

Ingen text vill fastna på skärmen
inga tankar vill bli tänkta.
Att skjuta upp saker är som känt sällan en bra idé.
Kan inte navigera bland dimmiga tankevågor,
funderingarna är sega och tröga i rörelserna.
Ingen styrsel ingen struktur.
Mina skrivkramper är dagdjur
så det är bara att fortsätta vänta på
att himlen ska bli lite mörkare
så analysförmågor
och formuleringar
ska våga sig fram
och ge sig till känna.

Tur att andra saker är bättre då.
Tur att fem pojkar spelade som gudar igår
och fick mig att dansa till spårvagnen i morse
till minnesmelodierna i huvudet!
Tur att om inte väldigt länge nu så får jag bara vara!
Och tur att lika snart får jag sätta mig på ett tåg
och resa till fina vänner!

Nyheter.

Det okända jag bär runt på
är inte nåt
som alltid finns i tanken.
Ibland kan det tyckas anas
i en fot eller ett finger
men utan bestämdhet
eller beständig form.

Skuggor utan kontur
kan vara de otäckaste.
Men nyss, så nyss, ett par ord
som betvingade skuggorna
om så alla fall i nuet.
Från en vit rock solgula ord
med smak av flädersaft
och med skira bandkanter av ljus.

Så det okända fortsätter vara konturlöst
men inte längre lika otäckt
och förhoppningvis aldrig med beständig form.
Mer kan man inte få.

Hämtat här där det också finns mer!

Soundtrack till en solig lite snörvlig dag.

Monica Zetterlund och Bill Evans Trio "Debby's Waltz" med otroligt fin svensk text av Beppe Wolgers.

Söndag.

Sjuk. Självömkande. Sänglokaliserad.
Stort sett långt efter i pluggandet.
Skeptisk till den egna rösten på band.
Stolt över att jag nu har lyssnat igenom eländet.

Elegans från (ung) vänster.

Så här ska det göras. Här är upptakten till inlägget, som handlar om en tv-debatt i veckan där Ung Vänsters Ida Gabrielsson sopar banan med muf:aren Niklas Wykman angående orsakerna till det faktum att kvinnor fdag fortfarande tjänar mindre än män. Wykman svamlar om det kvinnliga självförtroendet, moderat-inititerade folkrörelser (den tankefiguren är väl f.ö. något nytt ,om man inte räknar individualism och konsumism som folkrörelser då) och andra fullständiga absurditeter. Trams naturligtvis. Gabrielssons knorr är ljuvlig.

Mme B. och Jag.

Jag är helt fast.
Den var bra första gången. Men attans vad bra den är nu. Helt utan lämplig och rimlig avskärmning leds jag med, lider jag med, blir jag förbannad på och känner passion tillsammans med Emma Bovary just nu.
Hoppar inte ens över naturbeskrivningarna. Och det hör inte till vanligheterna.

Reasons to be cheerful.

En oväntad
galet fin bro-öppning
och en cykeltur genom en bit stad
jag inte kände innan
gör att idag blev en stålande dag!

Dessutom är de nysåpade golvet
ljuvligt mjukt under bara fötter!

Jag ger er härmed

den magiske Liam Frost. Vårda detta förtroende med ömhet och omsorg.

Endast privata utbildningsföretag svensk lärare har.

Appropå debatten om privata företag i utbildningssektorn! Notera förslagsvis först vilket skolämne som tjänsten gäller och ta sen en liten titt på grammatiken i annonsen.

Grönt och rött.

Den här artikeln var ju lite jobbig läsning. Tre unga ideologiblinda partiföreträdare för miljöpartiet driver på DN Debatt tesen att vänstern står för allt för mycket som Mp inte kan eller bör står för. Deras slutsats blir, på ett rätt förvirrat sätt, att deras parti bör hålla sig på mils avstånd från kommunisttokarna och istället enbart samarbeta med de hygglo socialdemokraterna.

Synd bara att artikelförfattarna i sin hetsiga poängjaksförsök verkar ha missat att deras utvalda lekkompisar de facto håller med de föraktade röda kamraterna i det flesta av debattartikelns sakexempel.

Men, ingen oro. Birger Schlaugh använder strax sin florett och slägga och visar var det politiska skåpet ska stå.

Fina toner till fint väder!

First Floor Power, "Happy Endings". Tack B. för introduktionen!

Förvirring och trevligheter.

Sen valborg flyter tillvaro fullständigt. Bristen på föreläsningar skapar en inte helt disciplinerad vardag. Vilken dag? Vilken tid? Vilka saker att göra? Vem vet? Ser nästan fram emot att det ska bli lite kallare så att det dekadenta filt-i-trädgård-eller-park-tillvaron får en välbehövlig ände!

Har gett mig på litteraturlistan från min litt.vet. A-kurs igen. Hastade lite igenom böckerna då och har slagit mina lovar runt böckerna i bokhyllan ett tag. Hade egentligen tänkt göra det till ett sommarprojekt, men när nu vädret uppenbarligen tror sig vara sommarväder och inte vårväder får väl jag anpassa mig. Så nu har jag näsan i Madame Bovary (fuskar lite med tidslinjerna så här på egen hand - grekerna får vänta).

Det andra jag slår lovarna kring är byttan med surdeg i kylen införskaffad på A-K:s grymma bageri! Mitt förra (och hittills enda) försök slog ju så sisådär väl ut , så mina känslor gentemot den grå bubbliga massan i min kyl är en blandning av barnslig förtjusning, djup respekt och småskraj allienation. Men idag (och i ett par dagar framåt) är det den och jag. Men först ska det fejas och traskas neråt till gangsterland med en kasse kläder till Myrorna. Och luktas på nån blomma på vägen!

Just det. Samma. Fast, ja, typ inte då.

En omgång genus så här som tidig början på dagen. Kvinnlig hysterika och manlig gigant á la 2008.

Fjärde dagen på våren.

Luften smakar som en jordgubbspaj och jag
jag har tappat greppet om tid och rum
och antalet glas vin konsumerade
och trevliga samtal samtalade.

Sen sista tentan i tisdags har jag hunnit med en massa saker och garanterat ingen av den leder till några csn-poäng! Men dock till en skönt belåten känsla i magen och en stor förnöjdhet med livet i allmänhet. Idén om att behöva konstruera ihop och leva i nån sorts vardag från och med imorgon känns galet främmande.

Vill fortsätta att inte ha en aning om vilken dag det är, om var, när och hur någonting ska ske - om det nu alls ska ske - utan vara helt och fulla belåten med att veta att det finnns en flaska vitt eller rosé i kylen (hurra för infirandet av rosésäsongsstarten i fredags förresten!) och att det finns trevliga människor att dela den med.

New York Blueberry Cheesecake

(bild från recept.nu)

Så, by popular demand, här kommer receptet på ren och skär lycka till 8-10 personer! Av grymma Leila Lindholm naturligtvis och från "den där" boken som gärna får spontanleverera sig själv till min brevlåda...

Ingredienser (ekologiska sådana mina vänner...)

300 g digestivekex

150 g osaltat smör

1 dl strösocker

1 dl majsstärkelse

2 tsk vaniljsocker

600 g Philadephiaost

2.5 dl Kesella 10%

3 st ägg

1 dl vispgrädde

200 g bra vit choklad (funkar fint även med citron/limesmak)

1,5 dl frysta blåbär

f

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader.

Krossa kexen fint i en mixer och blanda smulorna med smält smör. Tryck ut kexblandningen till en botten i en teflonform med löstagbar kant, 24 centimeter i diameter. Förgrädda bottnen i mitten av ugnen i cirka 10 minuter och låt svalna.

Vispa Philadelphiaost och Kesella krämigt i en skål. Blanda i strösocker, majsstärkelse och vaniljsocker. Rör i ett ägg i taget och sist vispgrädde.

Bryt chokladen i bitar, smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten) och blanda ner chokladen i smeten. Häll smeten över kexbottnen och strö över blåbär. Grädda kakan i mitten av ugnen i cirka 40 minuter. Täck den med aluminiumfolie när den blivit gyllenbrun, så att den inte blir för mörk. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar i eftervärmen i cirka 30 minuter.

v
Jo, och nästa gång blir det den här galna färgexplosionen.

Fåglar och livsglädje.

Förresten: det sitter en stare sitter på en nyutslagen gren i min trädgård och putsar sina fjädrar och jag, Louis & Ella är fyllda av sockerdricksbubbligt storbands-tonsatt vårrus!

Betydelsen av luft.

För ett tag sen hamnade jag i en (rätt hetsig) diskussion om bloggande och bloggare som fick syret att gå ur det här projektet. Har sen dess funderat mycket och länge på mina personliga motiv, syften och idéer runt att sätta fingrar till tangenter här.

Den stora skilladen mellan att skriva för sig själv och att forma ord för andra att läsa har blivit väldigt tydlig för mig och jag är fortfarande inte säker på vilket av de som är det primära syftet här. Alla ord om sig själv som blottas för andras ögon blir oundvikligen en livshistoria och ett (delvis o-)medvetet format "jag" som läggs ut för beskådan. Det finns också en motsägelse mellan att inte ha som syfte det faktum att att andra läser, tolkar och bedömmer de skrivna orden, men att medvetet ha valt ett medium där det sker och där man därför naturligtvis önskar få med beröm godkänt.

Jag har fortfarande inte löst de här knutarna och hade nog lämnat det hela som det nu ligger. Men ett par samtal nyligen har på ett oväntat (och väldigt trevligt!) sätt blåst in lite ny frisk luft.

Så vi fortsätter lite till och ser vad som händer. Om bloggerskan sen drabbas av allt för stor panik av funderingarna kring narcissism, individualism och annat otyg så har hon i alla fall fått träna formuleringsförmågan lite till innnan.