Gråväder 1

Runt omkring mig envisas just nu ledsenhet, missförstånd och frustationer med att sticka upp sina huvuden.
Så många jag tycker om som inte når fram till någon annan eller inte till sig själva.

Ingen människa är en solitär.
Känslor stannar inte upp vid individgränserna.
Så, man vill trösta. Hjälpa. Lyssna. Ruska om.
Få dem att se och förstå sin egen glans.
För ni är ju så himla fina allihop.

Den tröstlösa gråa filt som världen verkar vara permanent inlindat i hjälper väl för övrigt inte till.