Den stora självförverklingen.

Jag är sugen på en kvällskurs!

Drejning eller foto? Kurs i mänskliga rättigheter eller i skrivande? Känner en stor längtan efter att prova något nytt.

Jag är fortfarande den lilla flickan som slutade rita när hon var nio för att alla andra var bättre är jag. De satt där och ur deras grepp om blyertspennan flöt det fram hästar, ansikten och kvinnor i långa klänningar. Mina hästar var mest lika en skev stol. Så jag lade ner.

Jag behöver göra något jag är riktigt usel på. Jag behöver sitta i en grupp och vara sämst. Och sen stanna kvar ändå.

Just nu är jag rätt böjd åt drejningen. Kladdigt och bra.