torsdag 10 januari 2008

Nytt.

Ibland sveper det stora in
i en liten tillvaro.
Och ändrar med en rörelse
skepnad och riktning
på allt det förut så välbekanta.
Helt utan förvarning eller förklaring.
Trött på att vänta kan hända.

Och där står man.
Oförberedd. Blottlagd.


Och vet.
Att trots att det hela känns så gräsligt
finns faktiskt inget annat att göra
än att om igen fylla lungorna med luft.

Inga kommentarer: