Presentationen från Parma!

PP Bobcatsss 2010

View more presentations from Amanda Glimstedt.

PowerPoint och varm choklad.

Sitter med min powerpoint till konferensen i Parma om ett par veckor. Inte helt lätt är det. Det är ju sällan angenämt att gå tillbaka till en gammal text och lite skamset upptäcka att den hade ett eller två vetenskapligt maskhål i sig och lider kanske av en eller annan stilistisk skavank.

Men fyra dagar i Italien ska bli fint det. Och kul att träffa studenter från hela världen. Lite stressande är det ju att ge sig av andra veckan på den nya kursen och missa en hel hög förmodligen välbehövliga föreläsningar om kvantitativ metod. Men pasta och intressanta föredrag om bibliotek och digitala klyftor först, "Statistisk Verktygslåda"och obegripliga föreläsningar kan vänta ett tag.

Mumin igen!

Läser i Bokstavligt talat att alla de som har råd med en prenumeration på SvD nu kan vara lyckliga åt att få Mumin från början i pappersformat. Jag läser istället på nätet och gläds åt den första delen i den fina nyutgivningen redan står i i pappersformat min bokhylla!

Fjärde advent.

En välsignad ledig dag!
Lite läsande och skrivande.
Lammfärsbiffar med rostade rotgrönsaker.
En julkonsert och snö på taken.
En julkänsla som stilla smyger sig på.
Så, trots den onda halsen,
inte illa all.

Kom Hjärtans fröjd och en till slut utsprungen Ros.

Jag läser Per Nilsons ungdomsbok Hjärtans Fröjd igen och känner mig varje gång snudd på berövad något för att ingen stoppade den i handen på mig när jag var tonåring. Så, alla med en pojke eller flicka sådär mellan 15 och 20 år i närheten: ge bort, låna ut, pusha för Nilssons vackra, smarta och ömma bok om hur kärlek kan kännas när man är ung och hur ont ont ont den kan göra. Och när pojken eller flickan är klar med den kan ni fortsätta med att peta in Peter Pohls Janne Min Vän eller Den där Annette under dennes kudde eller i skolväska.

Har också hunnit avsluta Rosen på Tistelön och går så här flera dagar senare fortfarande runt med en stormande känslovärld anno förrförra seklet inuti mig. Oj vad Flygare-Carlén kan beskriva en vindpinad bohuslänsk kobbe och som hon målar upp draman och karaktärer som inte lämnar en ifred! Och spännande slut är hon en sjuhelsikes fena på detta begåvade och självförsörjande litterära fruntimmer.

Fast egentligen borde jag bestämt visa hela det ljuva känslosuset på porten. Inuti mig borde egentligen bara finnas plats för grupparbetstankar och julklappslistor.

Lucia

tillsammans med Annika Korpis "Hevonen Häst" och skidor på tv
belyst av tre tända ljus i staken och
Liserbergsgranen långt därborta utanför fönstet.

En gammal vän!

En blogg jag trillade in på idag påminde mig om någonting jag sedan länge hade glömt existerade, trots att jag en gång älskade den högt. Mamma, minns du den här?