As times goes by.

Mycket vatten under broarna.

Flyttkartongerna ska packas igen.

Jag är klar med min kandidatexamen, är på god väg genom en master.

Har jobb som både är roliga och går att leva på.

Och en liten Olle har blivit till.

Så himla fin!

Förvirring och trevligheter.

Sen valborg flyter tillvaro fullständigt. Bristen på föreläsningar skapar en inte helt disciplinerad vardag. Vilken dag? Vilken tid? Vilka saker att göra? Vem vet? Ser nästan fram emot att det ska bli lite kallare så att det dekadenta filt-i-trädgård-eller-park-tillvaron får en välbehövlig ände!

Har gett mig på litteraturlistan från min litt.vet. A-kurs igen. Hastade lite igenom böckerna då och har slagit mina lovar runt böckerna i bokhyllan ett tag. Hade egentligen tänkt göra det till ett sommarprojekt, men när nu vädret uppenbarligen tror sig vara sommarväder och inte vårväder får väl jag anpassa mig. Så nu har jag näsan i Madame Bovary (fuskar lite med tidslinjerna så här på egen hand - grekerna får vänta).

Det andra jag slår lovarna kring är byttan med surdeg i kylen införskaffad på A-K:s grymma bageri! Mitt förra (och hittills enda) försök slog ju så sisådär väl ut , så mina känslor gentemot den grå bubbliga massan i min kyl är en blandning av barnslig förtjusning, djup respekt och småskraj allienation. Men idag (och i ett par dagar framåt) är det den och jag. Men först ska det fejas och traskas neråt till gangsterland med en kasse kläder till Myrorna. Och luktas på nån blomma på vägen!

Fjärde dagen på våren.

Luften smakar som en jordgubbspaj och jag
jag har tappat greppet om tid och rum
och antalet glas vin konsumerade
och trevliga samtal samtalade.

Sen sista tentan i tisdags har jag hunnit med en massa saker och garanterat ingen av den leder till några csn-poäng! Men dock till en skönt belåten känsla i magen och en stor förnöjdhet med livet i allmänhet. Idén om att behöva konstruera ihop och leva i nån sorts vardag från och med imorgon känns galet främmande.

Vill fortsätta att inte ha en aning om vilken dag det är, om var, när och hur någonting ska ske - om det nu alls ska ske - utan vara helt och fulla belåten med att veta att det finnns en flaska vitt eller rosé i kylen (hurra för infirandet av rosésäsongsstarten i fredags förresten!) och att det finns trevliga människor att dela den med.

Lycka för 99 kronor

Tre fina matlådor följde med mig hem för Claes Olsson. Röd, rosa och mörkgrön! Nu känns tanken på att laga matlåde-mat mycket mer lockande. För hur tråkig linsröran än är blir den lite roligare när den serveras i en röd låda!

Det här kan jag skriva under på.

I alla mina relationer, vare sig de är av vänskaps- eller kärlekskaraktär, vill jag försöka leva efter detta:

1. Lita på människors välvilja
2. Begär inte lidande som bevis för kärleken
3. Lita på människors kommunikationsvilja
4. Ge inte för att få

Även om jag inte kan ta till mig alla aspekter av detta eller vill praktisera innebörden i dess mest drastiska konkreta form finns det sannerligen en hel del vettiga och befriande poänger i det.

(Nu vet jag att vissa av er som läser detta ler lite och medan vissa blir mer eller mindre bekymmrade. Men behåll ni lugnet alltihop.)

Filosoferande i en tvättstuga.

I vår tvättstuga har vi (liten bostadsrättsförening med 20 lägenheter) tagt bort den stora sopsäcken, eftersom det är lättare att byta och slänga en vanlig soppåse. Med detta följde en vänlig lapp om att från och med nu får alla ta vara på sina egna tvättmedels-, mjukmedels och gud-vet-vad-för-förpackningar (jag är förundrad över hur många olika kemikalier den genomsnittliga individen använder för att få rent ett par strumpor).

Nu, jag tror att människor på det stora hela inte så är dumma. Jag vill hålla fast vid att tro att de flesta är ganska empatiska, vänliga och välvilliga i grunden.

Två veckor efter att den stora soppåsen tagits bort och ersatts av en liten pappeskorg och vänlig lapp var jag nere i tvättstugan igen. Bredvid papperskorgen direkt under den vänliga lappen står nu 7 stycken tvättmedelsförpackningar. Ett par dagar senare har det tillkommit en lapp med texten "Fel" och en pil ner mot förpackningarna, som nu har förökat sig till att vara 9 stycken.

Idag var de 12. Mänskligheten har visat en lite smutsig sida. Och jag tvättade min tvätt ren lite mer sorgsen än vanligt.

När varken hopp eller sydväst finns inom räckhåll.

Världen rinner bort.

Nog för att jag bad
om lite regn
på den omplanterade brocollin.

Men inte om detta.

Idag är världen god.

Ibland kommer det dagar smygandes
som man inte väntade
som för med sig sinnesfrid
man inte anade fanns.

Idag finns det inget gnäll i mig.
Bara glädje.

Över att jag kan åka båt från eller till min ö.
Över att Göteborg idag bara var så vackert.
Över den goda falafelrullen jag åt till lunch på slänten vid vallgraven.
Över att jag äntligen har hittat rätt tapet till min fondvägg.
Över att kolonilotten se så fin så fin ut - efter 4 timmars rensande.
Över alla jordgubbar jag har ätit.
Och alla jag har med hem.
Över mozarellaosten jag oväntat hittade i kylen som nu får förgylla min pasta.

I student-sommarens början.

Springer mellan jobb just nu.
Choklad, barn och bakelser
avlöser varandra.
Vill vara ledig.
Ett tag med bara varande.

Mitten av augusti. Tio dagar.
Då.

Från en tom hjärna

Så trött.
Har sovit 12 timmar varje natt de sista nätterna.
Varje liten cell borde vara utvilad.
Blir ändå förvånad
när jag titttar på klockan på morgonen.

Känns som om både kroppen och själen
befinner sig i dvala.
Som om de inte förstått
att vintern är över
och att syrenen redan har slagit ut.

Steget ut genom dörren
känns väldigt långt.

Blir nog kvar här i min pyjamas idag.

Tillbaka igen

Inget bloggande på ett tag.
Varit mycket annat,
så bloggandet har inte riktigt
hunnits eller orkats med.

Så, en snabb uppdatering senaste veckorna:
Demonstrerat mot NATO.
Fått nytt kök.
Deltagit i idrottsevenemang för förskolebarn.
Tvättat 8 timmar i ett sträck.
Rensat rävsvans och kvickrot.
Valt kökstapet.

Foton från de flesta aktiviteterna kommer!

Det okända folket.

Ni är ett par stycken som kikar in här ibland.
Skulle vara roligt att veta vilka ni är.
Skriv en rad och säg hej!
Om ni vill, that is.

Dåndimpar och praliner

Var på vårdcentralen i förmiddags,
blodprov inför nästa dos MS-medicin.
När sköterskan stack
smärtade det något infernaliskt i armen
och det blev svart för ögonen.
Var borta i ett par minuter
och fick tillbringa tio till på en brits
med att känna mig ganska dum.
Så har man gjort sig till ett spektakel där...

Ikväll är det dags för jobb på chokladfariken!
Volvo har tydligen ett par tusenlappar över
och dessa skall spenderas på
chokladpralintillverkning
och champagnesmuttande
för ett par hundra anställda.
I kvällarna tre skall det hela pågå.
Ska bli riktigt roligt!

Ingen bortkastad kvinnokraft i mitt hem.

Det tråkiga är bara att jag hatar när det är ostädat.

Trötta tankar

Ännu en trött, trött dag.
Allt min kropp och min själ vill är att vara stilla.
f v
Men, ändock, ett par pick me ups:
under en sväng för att hämta nya leksaken
(välkommen lilla Ixus-kamera!)
hittade jag ekologiska Mamma Scans på Coop!
Så imorgon blir det spagetti, köttbullar,
och hemmagjord tomasås
med spenat och oliver till middag.

Idag fanns bara kraft och lust
till en halv ask italienska jordgubbar
(med all den CO2 skam som följer med)
och lite rester av snabbrisotto
som låg och kurade längst bak i kylen.
v v
Imorgon: fixanden och donanden.
Och så ska jag lära känna min nya lilla vän.
Resultatet av bekantandet presenteras imorgon.

Fastlandet tur och retur

Fixar-dag idag. Tur att jag har min pålitliga cykel.
Idag ska den få ta mig över bron från min ö till UB för boklån (nyinkommen bok om Cavendish och litterära genrer).
Sen till Monki på S. Larmgatan för att få ersätting för att fodret på den nya fina, fina Audrey Hepburn-vårjackan inte höll mer än två dagar.
Sen till Vasaplatsen för att äntligen (efter snart 2 år) få mina engelska poäng validerade i jakten på min fil.kand.
Sen tillbaka till ön till koloniklotten för trimmning av lavendelbusken (tack mamma för råden!) och lite planering och rensning av örtlandet. Vill ha vallmo, rosmarin och fänkål! Måste nog kika på jordgubbarna också.
Men nu, lite yoghurt och musli.
Monica Zetterlunds ackompanjerar.
Balkongdörren öppen.
Soligt och fint ute.
Lätt i själen.