Dit näsan pekar.

Bloggerskan svassar förresten just nu till Nina Simone

och packar för liten semester
dit Kullamannen bor.




Och har precis läst ut "Drottningens juvelsmycke" och tycker att Carl Jonas Love Almquist borde vara det ständigt nya svart. "Det går an" är näst på tur. Jag ska vältra mig i skandalös giftemålskritik och realistiska berättartekniker.

Ute.

Överlevande har jag sommarlov.
När den skötsamma arbetar-skammen
över brist på arbete lagt sig
finns bara salighet
över ledighet.
Jag ska läsa läsa läsa.
Söka tid finna tid ta tid.
Slipa golv
eller bara vara.

På väg upp.

Att färden innan botten ska vara så lång.
Att man ska ha så svårt att titta upp
och se ned på det lilla
och känna igen bekanthet.

Nu ska det i alla fall bli nån sorts uppsats.
Bakbunden, förvrängd och insnärjd
av ramar och tvångströjor
till oigenkännlighet.

Vill så gärna göra bra.
Tyvärr ofta med resultatet tvivel och tvehågsenhet.
Vill nå åt alla håll
och samtidigt vara stilla
och inte nå alls
någonstans.

Semmeldeadline

Efter slit och släp väntar belöning
för duktigt nedpräntande av funderingar och lösa citat i någon sorts hjälpligt acceptabel kombination.

Och i huvudet.

Själ ute själ inne.

På bordet tulpaner,
på kökshyllan finfin grön sockerskål och gräddsnipa
och i källaren ett nytt ljuvligt, hjuligt, 50-tals, 50-kronors bord.
Och solen utanför fönstret gör under i vinterblek själ.

Käraste finaste A kommer hit ikväll (bättre Alla Hjärtans Dags-dejt kan man helt enkelt inte få) och ska pysslas om med näring för en själ som blivit lite kanststött. Svamp- och fänkålsrisotto och kladdkaka kan vara rätta boten för sådana åkommor tror jag.

Short (men kanske inte så himla sweet?)

ff