Fin dag.

Stadsflanering med fina bibliotekarieflickor gjorde idag gott för bloggerska som vid det här laget är så innerligt trött på att vara sjuk. Hur hade Borås varit utan de grymma personer som jag träffat där? Slås om och om igen av den enorma skärpa, klokhet och själaglans som bor i dessa fantastiska kvinnfolk.

Och nu fattas bara ett par klappar i min säck - glad blir jag av att se dem ligga där och vänta på papper, snören, ettiketter och sedan (förhoppningsvis) sin glada mottagare.

Nu ska jag hasta för att träffa mor vid tåg!

Margaretha Krook och Lars Ekborg förgyller dagen!

(Tyvärr är det bara ljud)

Idag.

ligger karin amanda hemma och hostar och hostar, tittar på svartvita filmer och lyssnar på julmusik.

God advent önskas från litet kök på den stora ön.

k

Adventstid

Nysåpade golv och ljus i fina stakar.
Amaryllisklockor som stilla öppnar sig.
Lingonris i vaser och skänkta lussekatter i frysen.
All vardagsbråte gömd i den största garderoben.

Nu börjar det sjunka in att det är något på gång.

Tidigare år har julen liksom smugit sig på bakifrån och när jag vänt mig om den 23:e är den bara där och jag är inte på något sätt beredd. Julhelgen går sen åt till att komma ikapp och sen när jag sedan är hjälpligt harmonisk med någon sorts form av stjärnglans i ögonen är det hela tyvärr snart sorgligt och obönhörligen förbi.

I år vill jag vara beredd. Se stunder och ögonblick. Bredvid mig står ett soffbord med spår kvar efter en skön adventsfika. Och jag är glad att jag och andra tog tid som egentligen inte riktigt fanns.
Den gruvliga eländesförkylningen har haft en poäng. Ok, jag ska lyssna.

Jag är svag för juleljus. Svag för drömmarna om lite ljus i inre och yttre för att bekämpa regn, mörker och håglösheter. En idé om hopp och frid för en stund, oavsett bärarens utgångsläge. Men det mörka utanför fönstret sänker sig över Svrige och förutsättningarna för julefrid blir allt svårare för allt fler och mina kronor i en soldats gryta känns futtiga.

Slammret av mynt i grytan är en brasklapp. Det kluvna känslan när jag tänder ljus i fönstret mot mörkret utanför en oundviklighet. Jag letar ständigt i mitt inre efter brännpunkten mellan förhoppningar, föresatser och förmåga.

En blå hyacint pryder mitt soffbord. Smaken av varm glögg värmer en sönderhostad hals. Och det bittra blandas med det ljuva i en papparkaka.

Upplysning till tjugofyra.

Årets bästa julkalender återfinnes förresten här

Med skrällhostan som sällskap.

Snuvan har gjort min näsa sårig
huvudet matt och tankarna vadderade.
Ont i öronen gör det också.

Och jag surar öven en fin adventsljusstake som inte kan hämtas förrän imorgon
när jag ( i min då-och-då oförmåga att vänta på saker och ting) ville se den lysa redan igår
på fina julduken på köksbordet.

Som motgift mot eländet stannar jag i de randiga lågkalsongerna idag.
Äter lussekatter och dricker grönt te.
Tar en sväng till biblioteket strax
för ekonomiska botgöranden och påfyllning
av högen bedvid sköna soffan
där jag tänker ligga alldeles stilla.