As times goes by.

Mycket vatten under broarna.

Flyttkartongerna ska packas igen.

Jag är klar med min kandidatexamen, är på god väg genom en master.

Har jobb som både är roliga och går att leva på.

Och en liten Olle har blivit till.

Så himla fin!

Sedan sist.

Idag.

Efter en lång lång flyttperiod (att få ihop två bohag som ska bli ett i en ny lägenhet, som behöver målas först, är helt enkelt sjukt arbetsamt) börjar det bli klart hemma. Efter färg, möblering och oändligt plock och sortering börjar vi båda lyfta och vidga blicken även till utanför husväggarna. Igår firades födelsedagen med morgonuppvaktning och god middag på Bazaar på Kyrkogatan. Fina vinglas och Ane Bruns nya fick jag, plus Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen att sätta feministtänderna i!

Två veckors arbetsplatsförlagd utbildning och auskultering (flott fras det där) i Kungälv är snart slut och vad roligt det har varit att se något nytt! Att till exempel delta i ungdomsverksamhet, rigga bokutställningar, prata inköpsstrategier och se informationsutbildning för skolelever har gett fördjupad insyn i folkbiblioteksverksamheten. Och entusiasmen för jobbet bara växer!

Sommar jobbsansökningarna har skickats ut och fingers crossed så ger det något. Om inte annat så har resan i alla fall påbörjats. Tackar gud för mitt biblioteksassistentjobb. Vad man lär sig varje dag! Idag är det dags för ett första pass på Pedagogen. Roligt med ett nytt bibliotek!

Och visst har man tydligen inte heller valt så fel väg som alla olyckskorpar kraxat.

Presentationen från Parma!

PP Bobcatsss 2010

View more presentations from Amanda Glimstedt.

PowerPoint och varm choklad.

Sitter med min powerpoint till konferensen i Parma om ett par veckor. Inte helt lätt är det. Det är ju sällan angenämt att gå tillbaka till en gammal text och lite skamset upptäcka att den hade ett eller två vetenskapligt maskhål i sig och lider kanske av en eller annan stilistisk skavank.

Men fyra dagar i Italien ska bli fint det. Och kul att träffa studenter från hela världen. Lite stressande är det ju att ge sig av andra veckan på den nya kursen och missa en hel hög förmodligen välbehövliga föreläsningar om kvantitativ metod. Men pasta och intressanta föredrag om bibliotek och digitala klyftor först, "Statistisk Verktygslåda"och obegripliga föreläsningar kan vänta ett tag.

Mumin igen!

Läser i Bokstavligt talat att alla de som har råd med en prenumeration på SvD nu kan vara lyckliga åt att få Mumin från början i pappersformat. Jag läser istället på nätet och gläds åt den första delen i den fina nyutgivningen redan står i i pappersformat min bokhylla!

Fjärde advent.

En välsignad ledig dag!
Lite läsande och skrivande.
Lammfärsbiffar med rostade rotgrönsaker.
En julkonsert och snö på taken.
En julkänsla som stilla smyger sig på.
Så, trots den onda halsen,
inte illa all.

Kom Hjärtans fröjd och en till slut utsprungen Ros.

Jag läser Per Nilsons ungdomsbok Hjärtans Fröjd igen och känner mig varje gång snudd på berövad något för att ingen stoppade den i handen på mig när jag var tonåring. Så, alla med en pojke eller flicka sådär mellan 15 och 20 år i närheten: ge bort, låna ut, pusha för Nilssons vackra, smarta och ömma bok om hur kärlek kan kännas när man är ung och hur ont ont ont den kan göra. Och när pojken eller flickan är klar med den kan ni fortsätta med att peta in Peter Pohls Janne Min Vän eller Den där Annette under dennes kudde eller i skolväska.

Har också hunnit avsluta Rosen på Tistelön och går så här flera dagar senare fortfarande runt med en stormande känslovärld anno förrförra seklet inuti mig. Oj vad Flygare-Carlén kan beskriva en vindpinad bohuslänsk kobbe och som hon målar upp draman och karaktärer som inte lämnar en ifred! Och spännande slut är hon en sjuhelsikes fena på detta begåvade och självförsörjande litterära fruntimmer.

Fast egentligen borde jag bestämt visa hela det ljuva känslosuset på porten. Inuti mig borde egentligen bara finnas plats för grupparbetstankar och julklappslistor.

Lucia

tillsammans med Annika Korpis "Hevonen Häst" och skidor på tv
belyst av tre tända ljus i staken och
Liserbergsgranen långt därborta utanför fönstet.

En gammal vän!

En blogg jag trillade in på idag påminde mig om någonting jag sedan länge hade glömt existerade, trots att jag en gång älskade den högt. Mamma, minns du den här?

Vem äger vad?

Ta en stund och lyssna på Lawrence Lessig från när han besökte Sverige.

Ungefär 25 min in i föredraget pratar han om den nya formen av kreativa "samtal" mellan människor via innehållsremixer. Dessa sprids via ny teknologi och har skapat den pågående revolution som innebär att medie- och kulturproduktion demokratiseras. Enligt Lessig hindras detta gräsrotsamhälle av de existerande copyrightlagarna, vars ursprungliga syfte endast var att bevara och skydda upphov inom vad Lessig kallar för "Read-Only"-kulturen. Lagen kan däremot inte på ett rimligt sätt möta de nya situationer som uppstår inom "Read & Write"-kulturen, dvs där konsumenten av innehållet även blir en skapare av nytt material.

Lessigs kärnbudskap är att den nuvarande lagstiftningen i effekt bara söker efter att begränsa människors kreativitet, men utan att lyckas på något meningsfullt sätt, eftersom själva dess idéinnehåll är alltför daterat. Att copyright-lagarna inte är i fas med den teknologiska utvecklingen gör, som Lessig visar, bara den kreativitet som idag är ett vidspritt och högst reellt faktum inom den unga generationen till något kriminellt. Detta är naturligtvis inte bara orimlig utan dessutom ohållbart i längden.

Ca. 45 min in diskuterar han vilka rimliga ramar som borde gälla för vad copyright-lagarna ska täcka in. Sunt förnuft är ledordet och resultatet kan generera en högst önskvärd ökad berikning både inom den ekonomiska, sociala och kulturella samhällssfären.

Och vi slipper att göra en hel generation till copyright-terrorister.

Föredraget är en timme, men frågestunden och intervjun är kortare.

Inför tenta.

Gråmulenhet.
Kall nästipp och stora mängder inbunden kunskap i soffan.
Och under filten pockar tv:n
i ögonvrån mer på min uppmärksamhet
än boken i knäet
som predikar på knastrande kanslispråk
om hur man bör planera ett mediebestånd.

Hur mycket i världen ska vara gammalt och hur mycket ska vara nytt?

Jag går ut i köket och värmer lite choklad som snart sveper in själen i varmaste sammet och tinar upp ett gråmulet sinne.

Kära tomten.

Så snäll så snäll har jag varit.
Och så glad så glad skulle jag bli för att hitta det här under granen.

Annars går det fint med en liten Virginia Woolf-mugg också.

Slutet på en vecka.

Stilla jobbkväll med trevligt prat med trevlig studentvaktskollega om biblioteksutbildningar,; vad som är bra och vad som inte är fullt så himla bra.

Har idag haft seminarium om klassifikationssystem (som alltid är historiskt färgade och ofullkomliga system på men som gör att böcker om medicin hamnar på samma hylla) och webbkataloger (som oftast är hemskt tråkiga, ointelligenta och hopplösa på att visa vad biblioteket har, men som kan vara grymt snygga och intelligenta). Intressanta saker!

Ute regnar det och jag vill helst vara hemma i sällskap av:

BOBCATSSS 2010

De trevliga människorna som ordnar den internationella bibliotekskonferensen BOBCATSSS har sagt "tack och ja tack" till mitt paper på omfånget av och olika ideologiska innehåll i arbeten mot digitala klyftor på svenska folkbibliotek!.

Så i januari åker jag till Parma för att prata och visa powerpoint i 20 min och får i utbyte hänga runt i tre hela dagar och träffa en massa människor som tycker till just kring biblioteken som brobyggare över digitala klyftor. Gör vi allt vi kan? Gör vi det alls på rätt sätt?

En så bra dag det blev!

Mot imorgon.

Jag stressar.
I många led och längs med flera tidslinjer. Nu, här, sen, avsevärt längre bort. Och tyvärr över saker som egentligen är fyllda med lust. Men den lusten pyser någonstans ur när sakerna ska passas in i en verklighet som kräver val, strategier, linjer.

En kandidatuppsats kräver alltid ett ämne. Ett yrkesliv måste alltid inledas med ett första jobb. Dessa två fenomen går just nu ihop i mitt huvud. När varma impulser slår emot kalla verklighetsfaktorer uppstår förvirring. Ett förhatligt ord: spjutspets. Ett än värre: profilering.

Men tills beslut måste tas skriver jag små intressanta tentor om digitala bibliotek och håller mig inne för att inte bli blöt.

Dit näsan pekar.

Bloggerskan svassar förresten just nu till Nina Simone

och packar för liten semester
dit Kullamannen bor.




Och har precis läst ut "Drottningens juvelsmycke" och tycker att Carl Jonas Love Almquist borde vara det ständigt nya svart. "Det går an" är näst på tur. Jag ska vältra mig i skandalös giftemålskritik och realistiska berättartekniker.

Ute.

Överlevande har jag sommarlov.
När den skötsamma arbetar-skammen
över brist på arbete lagt sig
finns bara salighet
över ledighet.
Jag ska läsa läsa läsa.
Söka tid finna tid ta tid.
Slipa golv
eller bara vara.

På väg upp.

Att färden innan botten ska vara så lång.
Att man ska ha så svårt att titta upp
och se ned på det lilla
och känna igen bekanthet.

Nu ska det i alla fall bli nån sorts uppsats.
Bakbunden, förvrängd och insnärjd
av ramar och tvångströjor
till oigenkännlighet.

Vill så gärna göra bra.
Tyvärr ofta med resultatet tvivel och tvehågsenhet.
Vill nå åt alla håll
och samtidigt vara stilla
och inte nå alls
någonstans.

Semmeldeadline

Efter slit och släp väntar belöning
för duktigt nedpräntande av funderingar och lösa citat i någon sorts hjälpligt acceptabel kombination.