Tankar under fin fransk mössa.

I solstrålande blir luften lättare
och världen lite mindre tung på axeln.
Jag andas kyla på lätta steg i gnistande vithet.

Nyss ett besök av en annan makt. Ville åt någon nära, viktig. Ombett, oönskat, ovälkommet.

Fast bara en helt kort ögonblick.
Tillvarons ordning blev återställd ens innan någon ens hann se sig om, undra, sakna den.
Så i solstrålandet känns lätthet. Och i det frusna gnistrar tillförsikt.

Men kylan i luften ute idag är inget mot kylan i själen när jag trodde.