Ingen nytt under vårsolen

Så, den hiskelige lille mannen med hästsvans har tagit sin vårpromenad.

Åh, lycka att vara student under en borgerlig regering!
Det jag behöver är ju sannerligen rättigheten att få jobba mer.

Det är ju så jag bäst får ut mest av den utbildning
jag lånar pengar jag inte kan leva på
för att kunna skaffa mig en avancerad utbildning
för att kunna tjäna det samhälle
som lånat ut pengarna till mig.
Och sen kräver mig på ränta.
Och återbetalning efter sex månader - oavsett min inkomst.

Fattigdomsgränser gäller inte studenter.

Studiemedlen är baserade på en romantisk idé om studentlivet
där nudlar är en del av charmen.

Men när inte studenten längre är
20 år,
barnlös
med tillgång till billiga hyresrätter (eller studentboenden)
spricker kalkylen som en skimmrande såpbubbla i vårsolen.

Lite fakta:

48 procent av alla studenter har inget månatligt sparande.

27 procent av studenterna har inte råd att betala för försäkringar.

17 procent av studenterna får bostadsbidrag. Observera att många avstår, då de är rädda för återbetalningsrisken. Dessutom har inte ensamstående från 29 års ålder och uppåt rätt till bostadsbidrag.

Var tredje student klarar inte en oförutsedd utgift på 1000 konor.

Hälften av alla studenter får eller har fått ekonomisk hjälp av släktingar och vänner.

Var fjärde student har funderat på att avbryta sina studier på grund av den dåliga ekonomin.

Av de som har barn är motsvarande siffra 58 procent.
(Källa: http://hojstudiemedlet.sfs.se/)

Jag tillhör de lyckliga.
De som har haft tur, rätt bakgrund och rätt kontakter.
Som alltid har haft mamma och pappa som skyddsnät.

För det är jag tacksam
Men förbannad för att de skall behövas.
Förbannad för att de som inte har det jag har
har det som de har det.
Av ingen försvarbar anledning.