Idag är ingen dag.

Barnen på jobbet kallar det för spökvatten.
Ett par droppar mjölk i vattnet,
som fyller glaset med en tunn, blek vit slöja.
Idag var en spökvatten-dag.
Hela världen och hela mitt inre är överfyllda,
nedhållna, invirade i det bleka, tunna, vita.
Inget sätt att värja sig.
Så jag vill bara låta det ta över,
sitta i min fåtölj,
stirra ut.
Vara ledsen, icke-konstruktiv, inaktiv.
Känna mig omöjlig,
småaktig,
oresonlig,
sorgsen.